Idag är det Söndag och jag har nu varit hemma i fyra dagar! Tror det här är första gången under dessa fyra dagar som jag faktiskt är ensam och inte har något planerat för dagen. Har verkligen varit fullt fart sedan jag kom hem och jag måste bara tacka alla som givit mig det bästa mottagandet jag någonsin kunnat föreställa mig. Så tack för alla besök, samtal, sms, meddelanden och kommentarer som trillat in! Det betyder massor! Har gått runt med ett konstant leende på läpparna sedan jag kom hem och bara känt mig så glad och tacksam för alla mina fina vänner och familj.
Kanske ska berätta lite om hemresan! Senast vi hördes var ju sju på morgonen i onsdags när jag satt bultande hjärta i min värdfamiljs kök och försökte förstå att jag om några timmar skulle ta mig till flygplatsen och faktiskt åka hem. Var så konstigt att säga hejdå till alla för det kändes nästan som om jag bara skulle till Orlando eller någon annanstans över helgen för att sedan komma tillbaka. Men nu skulle jag ju faktist hem, hem till Sverige. Incheckningen gick i varje fall bra och jag lyckades till och med slippa betala för mina extra kilo övervikt. Efter lite taxfree shopping tog jag mig svettig mot gaten och fick gå på planet för att avverka första etappen av resan som gick till Frankfurt. Så klart hamnar jag vi det enda sättet där den lilla TV skärmen inte funkar. Så fick underhålla mig med musik och läsning. Sova gick inte alls då jag var alldeles för exalterad. I slutet av resan fick jag dock byta plats, så hann se både en och två filmer innan det var dags att landa i Frankfurt. Sjävklart blev jag trött och somnar mitt i landingen! haha!
Jag kom fram till Frankfurt på morgonen vilket var mitt i natten för mig. Hade bara en timme till mitt flyg till Sverige så det var bara att skynda sig igenom hela flygplatsen och hitta min nya gate. Allt gick bra och när jag väl hittat gaten tänkte jag unna mig något att dricka och kanske äta. Fick tyvärr lite av en prischock när jag kom till affären och en liten vattenflaska kostade 30 spänn. Rena rama rånet för vatten! Så det fick bli att halsa kranvatten på toan istället och hoppas på att de bjöd på gratis mat och dryck på flyget till Sverige istället. Är man priskänslig och snål, så är man! ;)
På bussen ut till planet var det så konstigt att höra svenska. Man kan säga att planet sedan fylldes en brunbränd tjej i mjukisbyxor och stråhatt med tio väskor samt alla businessmän i kavaj och smidig datorväska på armen. Kände mig lite som det svarta fåret. Flygresan hem till Sverige var nog det längsta i hela mitt liv. Mitt hjärta bultade bara snabbare och snabbare och jag ville verkligen bara komma fram på direkten. Min grannar på planet måste trott att jag var extremt flygrädd när jag satt växlade mellan att frenetiskt titta på klockan eller ut genom fönstret varenda minut. Men ca en och en halv timme senare landade vi på Arlanda och jag i stort sätt sprang ut från planet. Vilken känsla det var att se svenska skyltar, höra svenska röster samt känna doften av nybakade frallor och kanelbullar. Mina väskor hade även lyckats ta sig hela vägen till Sverige så efter att ha lastat på allt på baggagevagnen var helt överfylld så tog jag mig ut och möttes av världens överaskning! Där stod hela familjen när plötsligt fem små ansikten bara hoppade fram! Trodde verkligen inte att någon av mina vänner skulle kunna komma eftersom jag kom både mitt på dagen, mitt i veckan och jag visste att de hade både jobb och skola vara på. Men några lyckades komma och jag blev helt chockad när jag såg dem dem. Skrek till och bara släppte vagnen av chock. Sedan blev det massor med kramar och skratt innan vi alla satte oss på ett fik på arlanda. Fick bli en leverpastej smörgås och kanelbulle och fy fan vad gott det var med lite svenska aromer, ni anar inte! Sedan satt vi där i flera timmar och jag tror hela arlanda har hört våra livshistorier nu! Kändes inte ens av att jag nu hade varit vaken i ett och ett halv dygn! Men världens bästa mottagande fick jag verkligen och det kommer definitivt vara ett minne för livet.
Sedan dess har det som sagt varit fullt upp med att träffa vänner och bekanta och jag har även hunnit med både en tur till Eskilstunas bal på Sundbyholm, övningskört (var lite ringrostigt men körkort here I come) samt mys och utgång i Stockholm med bästa tjejerna. Mina nio månader i USA känns nästan lite som dröm måste jag säga då allt är hemma är sig likt och känns ganska som vanligt. Saknar så klart reda allt och alla i USA men har redan hunnit skypa med dem därborta samt med Kathrin som även anlänt hem till Tyskland.
Har fått lite frågor ifall jag kommer att fortsätta blogga. Måste säga att jag funderat på det och känt mig lite sugen . Vet dock inte om jag kommer förtsätta här eller någon annanstans för detta kommer nog alltid vara min ”USA blogg” med alla minnen och reflektioner från året som gått. Men jag älskar att skriva och det har verkligen varit så himla roligt att kunna dela med mig samt titta tillbaka på vad jag gjort. Så tror allt det kanske blir en ny blogg. Lovar att berätta för er i så fall!
Men TACK igen för ni följt mig det här året! Nu kör vi mot nya drömmar och mål!
Let’s go!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Alex
